du
My love to you is not an illusion. Even if it was, my heart would still want to love you as deap as i ever can. That´s one of a million ways to say, I love you<3
Pust igen, jag är kär... Jag är ärlig och jag lider. Varje sekund jag inte ser honom eller hör hans röst känner jag mig ensam. Det är inte för att jag har honom nära mig när vi väl träffas, utan för att det är svårare att tänka klart då. När han är i närheten försvinner alla tankar och jag följer bara strömmen av allt som händer. När jag är ensam och han är långt borta, kommer tankarna tillbaka. Allt jag tänker och allt jag har tid att känna, gör mig ledsen. Inte gråta->ledsen. Utan ledsen... Ensam, sakna någon man aldrig haft. Ibland tycker jag själv att jag är dum som inte gör något åt det! Att jag inte tvingar honom att lyssna på sanningen. Jag tror inte att han har en aning... Men ändå tycker jag att det är konstigt att han inte antyder det. Jag försöker att göra allt för att synas på sättet jag vill inför honom, men ändå faller inte poletten ner. He just don´t get it! Varför...? Är det FÖR uppenbart och tydligt? För mycket, så att det blir svårt att lixom se det som ligger precis framför hans fötter? Eller styns det inte alls?
Helt ärligt så är jag såld. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra mer.. Önskar att jag hade någon vän här som lyssnade utan att jag behövde berätta igen. Jag tror att tjejerna tror att jag försöker lämna honom bakom mig. Jag tror att jag har lurat dom. Dom vill tro att jag är så stark att jag faktiskt har klarat det. Men nej! Jag har varit kär i honom i 6år. Vad mer kan jag göra, som jag inte har gjort i dessa 6åren?
Ibland funderar jag bara på att skriva hans namn här...
Det hade varit så enkelt. Det är inte kompliserat! Alla vet vem det är, alla känner honom (i allafall alla som läser bloggen) på något sätt skulle han få reda på att hans namn står här... Konsekvenserna vet man aldrig förens efteråt. Man måste börja någonstans för att veta hur det ska sluta.
Man varför är det så svårt? Skriva hans namn har jag gjort miljoner gången!! Varför kan jag inte göra det igen, här?
Godnatt sötisar. Pussar&Kramar /Nathalie
Pust igen, jag är kär... Jag är ärlig och jag lider. Varje sekund jag inte ser honom eller hör hans röst känner jag mig ensam. Det är inte för att jag har honom nära mig när vi väl träffas, utan för att det är svårare att tänka klart då. När han är i närheten försvinner alla tankar och jag följer bara strömmen av allt som händer. När jag är ensam och han är långt borta, kommer tankarna tillbaka. Allt jag tänker och allt jag har tid att känna, gör mig ledsen. Inte gråta->ledsen. Utan ledsen... Ensam, sakna någon man aldrig haft. Ibland tycker jag själv att jag är dum som inte gör något åt det! Att jag inte tvingar honom att lyssna på sanningen. Jag tror inte att han har en aning... Men ändå tycker jag att det är konstigt att han inte antyder det. Jag försöker att göra allt för att synas på sättet jag vill inför honom, men ändå faller inte poletten ner. He just don´t get it! Varför...? Är det FÖR uppenbart och tydligt? För mycket, så att det blir svårt att lixom se det som ligger precis framför hans fötter? Eller styns det inte alls?
Helt ärligt så är jag såld. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra mer.. Önskar att jag hade någon vän här som lyssnade utan att jag behövde berätta igen. Jag tror att tjejerna tror att jag försöker lämna honom bakom mig. Jag tror att jag har lurat dom. Dom vill tro att jag är så stark att jag faktiskt har klarat det. Men nej! Jag har varit kär i honom i 6år. Vad mer kan jag göra, som jag inte har gjort i dessa 6åren?
Ibland funderar jag bara på att skriva hans namn här...
Det hade varit så enkelt. Det är inte kompliserat! Alla vet vem det är, alla känner honom (i allafall alla som läser bloggen) på något sätt skulle han få reda på att hans namn står här... Konsekvenserna vet man aldrig förens efteråt. Man måste börja någonstans för att veta hur det ska sluta.
Man varför är det så svårt? Skriva hans namn har jag gjort miljoner gången!! Varför kan jag inte göra det igen, här?
Godnatt sötisar. Pussar&Kramar /Nathalie
Kommentarer
Postat av: Sofia
Älskling. Jag vet att du inte skulle glömma honom så lätt, för jag förstår att det är jävligt mycket svårare än att bara säga "jag ska glömma honom". Vi tror inte på dig någon av oss, du kan inte lura oss. ;) Jag & jossan (antar jag) håller fast vi vårat ord. Vi tycker du ska låta honom få veta. Det kommer bli ganska stor uppståndelse i början, men Det Kommer Att Löna Sig. Och vi älskar dig baby, glöm inte det<333
Trackback
